Om Eugenia (fra Sjælens Trøst) (1425)


forrige

8v [16]|Af sancta evgenia

Thæt var en hælagh jomfrua heet Evgenia. Hon var wordhin christin oc var swa hælagh at hon giordhe stor iærtekne. Konungen j rigit var, loot hænne for sek kalla oc saghdhe til hænne: »Hwat konst kunnin J kristne at J swa stor vndirlik thing gida giort? 9r [17]|Jac tro at J giørin thæt mæth thæn swarta konstin.« Jomfruan swarathe: »Vor konst, hon gaar ofuir the swarta konstin fforthy vi hafve Ihesum Christum til mæstara. Han hafdhe fadhir i hemerige vtan modhir, oc j jordherige hafdhe han modhir vtan fathir.« Thaa vordh konungen vredhir oc loot hænne ledha for thera afgudh at hon skulde dyrka oc bidhia til thøm. Hon fiøl pa sin knæ oc bath til Vor Hærra, Ihesum Christum, oc genstan kom swa stor jordhskiælf at bathe mønsterit oc afgudhit fiøllo nidhir oc sloghos al i stykkie syndir.

Tha loot konungen binda en stor sten vith hænna hals oc kasta hænne vt i hafvit. Æn hon sat j hafvit pa stenen, oc stenen fløt atir til landz mæth hænne. Thæræftir loot han kasta hænne j en glohedan oghn, j hwilkin oghn som hon sat vtan allan skatha oc vælsighnathe sin hærra, Ihesum Christum. Sidhan loot han læsa hænne j ene myrkiestowo oc thær blef hon inne i tiwo dagha vtan alle likamlige fødho. Vor Hærra vitiathe sine thiænistoquinno oc kom til hænne mæth storo skiin oc gaf hænne et hwit brøth oc saghdhe: »Ææt af thætta brødhit. Iac ær thæn som thw ælskir af allo thine hiærta. Thæn daghin som iac føddis til jordherige, tha vil iac theek taga til hemerige.«

Thæræftir næsta iuladagh loot konungen hænne halshugga. Modherin jordhathe hænnas ligama oc græt jæmmerliga ofuir grafvene. Thaa saa hon sina dottir koma mæth en ærligir jomfrughoskara. Hon talathe til sina modhir oc 9v [18]|saghdhe: »Miin kiæra modhir, var nw gladh oc thakka Gudh, thy at Ihesus Christus hafuir nw ført mek til hemerigis glædhe oc hafuir ført min fathir i ænglacor oc hafuir nw iæt mek at thw skal til os koma thæn næsta søndagh som hæræftir kombir.« Oc tha søndaghin kom, tha gaf hon vp sin anda oc antwardhathe Gudh sina siæl.

At vi maatom alla swa giøra oc til hemerige koma, thæt vnne os Gudh Fadhir oc Son oc Thæn Hælieand.