Om Sapientia (fra Sjælens Trøst) (1425)


forrige

7r [13]|Af en quinna het Sapiencia. Hon hafdhe thre døttir: Fides, Spes oc Caritas

Thæt var en ædhla quinna som het Sapiencia. Hon hafdhe thre 7v [14]|døttir: the forsta het Fides, the andra heet Spes, the thridhia hon het Karitas. Hon kom mæth sina thre døttra til Rom oc vmvænde mæth sin hælgha lærdhdom manga mænniskor oc mæst jomfrughor oc quinna, swa ath the forlofatho mannasamføghilse oc thiænto Vorum Hærra j renlifve. Thætta fik Adrianus kessare vida oc lot thøm for sek koma oc spordhe theras nafn oc for hwat sak the voro til Room komna. Modheren swarathe: »Mit forsta nafn oc ælsta, thæt ær Cristina thy at iac er en christin mænniska, æn thæt andra mit nafn æftir værldene, thæt ær Sapiencia. Oc ær iac for thæn skyld hiit komen at iac vil ofra mina dottra Ihesu Christo.« Keysaren swarathe: »Hvro heda thina døttra?« Hon swarathe: »Fides, Spes oc Caritas.« Tha ofuirgaf keysaren modherna oc tok døttirna oc loot thøm læsa j sit palaz.

Nokot thæræftir loot han thøm for sek koma oc saghdhe: »O ædhla jomfruor, forbarmin jdhir ofvir jdhart vnga liif oc offvir jdhro fatigo kranko modhir oc ladin af idhre vantro oc hedhrin oc dyrkin vor stora gudh, tha maghin j altidh sælika lifva. Vilghin I thætta ey giøra, tha skal idhart liif ændas mæth manga handa plaghor.« Jomfruarna swarathe: »O keysare, thit thrugh ræthoms vi inkte oc thæt lægge vi ey et sin pa vort hiærta. Oc thæt som thw lofvar, thæt skiødom vi ey mer æn swa mikit vædhir. Vi hafve en fathir j hemerig, thæt ær thæn som vi tilbithie. Oc han hafuir os lofvat evinnirlikt liif oc thæt astunde 8r [15]|vi. Oc hans vredhe thaa rædhoms vii fforthy alle the som han ofvirgifvir, thøm ær hælvetis pina til redho.«

Tha loot keysaren taga the eno systirna som heet Fides oc lot føra hænne af sin klædhe oc lot hænne sla mæth riis oc mæth swebor swa længe at the som slogho, the wordho thrætte. Tha syntis ey pa allo hænnæ nogot thæt som blaat var ællar saart. Thæræftir lot han afskæra hænnas spina, oc thær fløt vt mielk oc blodh. Han lot læggia hænne pa ena rist oc lod sidhan giøra en stor eld vnder hænne, æn ældin kunne hænne inkte skatha. Sidhan loot han hænnas hovith afhvgga, oc swa ænde hon sit liif.

Han lot hænta for sek the andro systirna som het Spes. Han lot hænne føra af sin klædhir oc loot hænne sla mæth riis til thæs at the thrættos som hænne slogho, oc hænne skaddæ alz inkte. Tha talathe jomfruan til keysaren oc saghdhe: »O thw obarmhærtoghe mordhare, kan thv inga hardhare pino thænkia? Thw skal thæt vida at Gudz døyth ær størræ æn alla the pinor som thw kan mek giøra.« Tha vordh keysaren vredhir oc loot kasta hænne j en glohedan oghn. Oc genstan vrdh oghnin koldir oc swal, oc jomfrwan sat i oghnin oc vælsighnathe Ihesu Christi nafn. Han lot atirtaga jomfrwona vt af oghnin oc lot hængia hænnæ i en næstol oc hænna ligama mangfoldliga pina. Tha saghdhe jomfruan til keysaren: »O thw fule kiøtmongare, alla thina pinor aktar iac inkte thy at min 8v [16]|hærra, Ihesus Christus, han ær min hiælpare i alle mine nødh.« Tha lot konungen sætia hænne i en kiætil mæth sivdhande tiæro oc vox oc quadho. Kiætillin børghathe at siwdha ofuir oc brænde manga af konungsins thiænara som thærvmkring stotho. Æn jomfruone skade alz inkte. Thæræftir loot han hænne halshugga.

Oc loot swa the thridhio iomfrughona for sek koma som het Karitas. Hænne loot han nakna mæth armana vphængia oc loot hænne swa længe sla mæth riis at the som slogho, the thrættos oc gado ey mera, oc lot swa kasta hænne j et brennande baal. Æn jomfruan var swa vptend mæth Thæn Hæliandz eld at thænne værlzlige eldin kunne hænne ingin skatha giøra, æn eldin vtvide sek oc brænde oc fordærvathe en stoor deel af folkit som thærvmkring stotho. Thæræftir loot han oc hænne halshugga.

Modherin jordhathe theras licama oc fiøl swa vpa sin knææ oc saghdhe: »O mina kiære døttra, takin mik til jdhir j the evinnirligo frøydh som J nw i ære oc jdhir skal rækkia æ for vtan ænda!« Oc mæth thæt sama ordhit gaf hon vp sin anda.

Min kiære son, thætta skal vara thek en lærdom.