törstande efter svalka
milströtta på vägen,
som ständigt skiftande -, långsamt framåtskridande,
leder mot inga viljors mål,
då
mot bräcklig morgon funno vi källan,
som ägde förmågan att giva svalka -
vid dess fot
byggde vi vårt hem -
över ingången skrev jag,
såsom jag hade lärt -:
"vägarna själva vandra -
moget och tungt blir hjärtat
av oförtjänta gåvor -
inget återkommer -
målet okänt är
ditt ödes amulett -,
osynlig, okuvlig om din hals -
nomad -, irrande,
trampar fram
det eviga hemmet -"
