af Peder Låle (1506)   Udgiver: Marita Akhøj Nielsen (2015)   Tekst og udgave
forrige næste

| Quamuis sit rutilum pro pane librabitur aurum

Gwldh ær eij saa rødh at thet gaar eij vdh fore brødh

Quamuis sis teste seclusus honorifices te

Ee scal hwer segh ære thet han eenæ waare

Quam temere fandum magis arbitror esse silendum

Bædræ ær tawt æn tarweløsth mælt

Quam fundo parce mage sint res vasis ab arce

Bædræ ær sparth fraa brædh æn fraa bondhen

Quam veniunt hostes noli prius vrere postes

Brændh eij hwsszeth før æn fijændhene komme

Quam camus cassus equus est melior mala passus

Bædræ ær swaangh hæsth æn thom grijmæ

Quamuis terrore tamen esus mus vacat ore

Mwss wil haffwe madroo alligewel thet ær meth rætzel

Quam semel errare mauis rem bis trutinare

Bædræ ær tøsswær maalt æn eet synne wildh fareth

Quam concipari melius nemus est comitari

Bædræ ær at tinghe wed bwsken æn wedh boeyen

| Quam facies compta plus confert lingula prompta

Bædræ ær snyldh twnghe æn kæmth hoffweth

Quamuis vir largus est formelle tamen argus

Man ær ee saa rwndher at man seer ee effther sijn oosth

Quando grassatur fortuna minerua petatur

Man scal wære klogh naar lycken ær wreedh

Quam pliadum quere plus phebes fedus habere

Haff hæller wenskaff meth maanen æn meth alle andræ stiærner

Quale sit arbustum talem dant arbuta gustum

Theligh ær fruckthen som dygdhen ær i træædh

Quale quis asportet quod tale reportet oportet

Thet ær tijl børligth at hwer faar som han fortiæn

Quas penes artes sit impubes docma capescit

Hwær nymmer theligh som han vmgaas meth

Qua ter adest cacabo scutella domum celebrabo

Thet hwss ær loff wært som disken komer trøswær til gryden

Qualibet esca die fit reditura pie

Ee kommer hwar dagh meth sijn fødhe

| Que masticatur flendo male mica voratur

Then madh wordher illæ swncken som grædelighe ædes

Que molit inculta mola grana manent male multa

Thet korn wordher illæ maled som po een ond qwærn bæres

Queritat in cinere qui wlt opus ignis habere

Hoo ijldhen wil haffwe han scal leedhe i asken

Quem mos non rexit vitam non inclitus exit

Hoo som worløøss leffwer han æreløøss døør

Quem clarere placet domino visum quis opacet

Hoo scal lyckæ thet øwæ ther gudh andh at see

Quem sors titillat pauper per inepta vacillat

Naar fattigh man faar kæædhe thaa faar han vlædhe

Quem sors blanda tenet iocunda dieta serenet

Then ær glath som lycken faress wæl ath

Qui collum cedit capitis confinia ledit

Hoo then annen slaa po halss han slaar icke langt fraa howeth

Qui se spectaret me dictis non laceraret

Willæ hwer kænne segh tha spottheth inghen megh

| Qui metuit tremere didicit nimis ille timere

Han ær møghet rædh ther eij tørff skælffwæ

Qui mutilat catulum subdit clamoribus illum

Hoo sijn hwnd stæcker oc robær meth tha robæ alle grandhe

Qui percussorem referit mouet ille furorem

Hoo som i geen slaar han rører kijffwen

Qui stipe placatur meliorari meditatur

Hwar ær wædher bædræ

Qui cadis infauste bene surgens vix releuas te

Hoo som illæ faller han staar wærckende vpp

Qui procul est cille fatue dimergitur ille

Thet ær flath at drucknæ paa tywrt landh

Qui male rem reperit fore furis vt assecla querit

Een onth hijtthere ær eij bædræ æn een tiwff

Qui fuit abrasus emungitur illico nasus

Then ær snarth snyth ther næsæn ær affwe

Qui bene torquetur resti plica trina paretur

Ee ær hwærth goth reeb trestrength

| Qui sine re vadit res sibi nulla cadit

Hoo icke tijl sætther han eij opp dragher

Quid nemus intramus quos territat vndique ramus

Hwad scal han i skow ther hwer bwsk rædz

Quilibet aulizat vt eum fauor intitulizat

Hwer scal meth sith hældh tijl hoffwæ rijdhe

Quis melior reliquo melior facto nisi siquo

Hoo ær bædræ vdhen han bædher gør

Quisque sui doni similatur conditioni

Hwer ær sijn gaffwæ lijgh

Quod nequis amplecti quid anelas id tibi necti

Thw scalt eij attraa thet thw kant eij faa

Quod canis oblatrat tolero dum nil michi patrat

Jegh wrdher eij hwad hwndhen gør bijdher han meg eij

Quod queat accidere iurans non inficiare

Thw scalt eij swærie fore vganghen tingh

Quod dat arista bladi solet omne perutile tradi

Thet ær alth goth aff koorn komer

| Quod preit est lorum ductiuum posteriorum

Then kennær andhen at aghe ther fore agher

Quod noua testa capit inueterata sapit

Thet vngher nymmer thet gammeldh haaldher

Quit sibi consulere qui scit ratione timere

Hannum wordher raadh ther rædhis

Qui gallum girat collum sibi iure requirat

Han scal haffwe hærensønen ther hanen wændher

Quisque sue trieri solet apta profunda tueri

Hwær ladher syt skijb dybæsth

Qui cupit optatum debet dimittere gratum

Hoo kært wil haffwe han scal lijwfft ladhe

Qui non vlla dabit merito non vlla rogabit

Hoo som inthet gijffwer hannum inthet gijffwes

Qui non adiecit vitulo caudam benefecit

Thet war wel at stackæ fick ickæ hallæ

Qui modicum spernit se ditem vix fore cernit

Hoo lidhet forsmaar han blijffwer siældhen rijgh

| Quamuis obriso tortella magis valet auro

Goth ær gwld æn ær kaghen bædræ

Quam prece victa soror propria me plus ope solor

Bædræ ær selffwer at haffwe æn søsther at bedhe

Qui non wlt matri debet parere nouerce

Hoo eij wil lydæ modher han scal lydæ steeffmodher

Quilibet ad propriam tortellam confouet ignem

Hwær ragher ildh at sijn kaghe

Quod dat sors inopi manus officiosa dat ori

Fattig man haffwær eij vdhen aff haand oc i mwndh

Quam visus orbatum magis expedit esse strabatum

Bædræ ær at wæræ skæll æn blindh

Quam temere fandum magis arbitror esse scilendum

Bædræ ær tawth æn tarwæløsth sawth